Spelar mitt spel?
Är min herre hemkommen än?»
Hunden svarade:
’Nu gråter ditt barn.
Ditt spel spelar inte,
och din herre är inte hemkommen än.’
Då suckade hon och sade: »när min herre kommer hem, så säg honom att han kan frälsa mig med ett tio lispunds svärd. Ännu kommer jag här två gånger till, men sedan aldrig mer.» Dermed begynte hon bitterligen gråta, och gick bedröfvad sina färde.
Andra thorsdags-qvällen aflopp allt på samma sätt. Men på tredje veckan kom konungen hem ur ledingen, och hunden förtäljde honom allt såsom det tillgått. Då blef konungen mycket förundrad, och gick in för att se till sin drottning; men styf-modern for med falskhet, och sade att prinsessan blifvit så förändrad af sin sjukdom, att han ej kunde känna igen henne. Konungen lät så icke märka sig, ehuru han väl kunde förstå att allt var sanning som hunden hade talat.
När nu tredje thorsdags-qvällen kom, gick den lilla åter upp ur floden och in i köket; der satte hon sig att kamma sitt fagra långa hår, men hunden bar fram mat till henne som förut. När hon så ätit, sporde hon:
»Gråter mitt barn?