När så bröllopps-tåget kom fram till kyrkan, skulle prinsen hjelpa sin brud af hästen, och råkade dervid stöta hennes knä. Som han nu ursäktade sig, qvad prinsessan:
»Ja, knä-stöt läkes väl;
men att min mor och far och kungs-gården äro brända,
det läkes aldrig.»
Då spände prinsen en gull-kedja om hennes hals, hvarefter upplösningen är lika som ofvan förtäljes.
6. För något mer än hundrade år sedan utkom en dramatisk dikt, författad af Erik Wrangel (f. 1686 † 1765), med följande titel:
»Fröken Snöhwits Tragædia. Stockholm, Tryckt på Schneiderska Boktryckeriet Åhr 1739.» 48 ss. 4:o.
Nämnde Tragædia är en efter den tidens smak gjord bearbetning af den här ofvan meddelade folk-sagan, som i sitt ursprungliga skick äfven finnes anförd uti diktens Prolog eller inledning. Vi intaga här nämnde prolog såsom en artförändring, och såsom den sannolikt äldsta tryckta uppteckning af någon svensk folk-berättelse.