Såsom Den på enfaldigt wijs, och äfwen på Theatren af Harliquin sielf förtäljes.
Det war en gång en Kung, som blef Änckling, och hade en enda Dotter, som het Snöhwit, och som hans Undersåtare sågo, at han lade sorgen alt förmycket på sinnet, så öfwertalte de Honom, at Giffta sig igen: Då tog Han en Äncke-Drottning, som war en stor Trållpacka til Hustru, och den hade ock en enda Dotter, som war intet så wacker som Fröken Snöhwit; Nu hände sig, at Fröken Snöhwit skulle Giffta sig med en främmande Printz, och det förtröt så mycket Trållpackan, som hellre wille se sin Dotter Gifft med den Printzen, at hon förgjorde Snöhwit, och trålla Henne bort i en Jord-Kuhla, hwarest Hon skulle wara i Siu Åhr; Men det gick så olyckligt til för Trållpackans Dotter, at hon blef hafwande, och då hade Trållpackan ingen som kunde wisa sig i Dottrens ställe, och som ingen war henne likare än Fröken Snöhwit, derföre måtte hon taga up Henne uhr Jord-Kuhlan, och då sade hon åt Fröken Snöhwit, at hon skulle gå och låta Wiga sig med Printzen, men intet tala ett Ord med honom.
Fröken Snöhwit for med Printzen til Kyrckian, och under Wägen bad han Henne, at Hon wille siunga för honom någre Wisor, eller förtälja honom Sagor, och då swara Hon så;
Siu Åhr jag i Jord-Kuhlan satt,
Wisor och Sagor jag förgat.
Och dermed fråga Printzen Henne: Hwad säijen J min Fröken? Å, jag talar med min Tärna, svarade hon: Och så kommo de förbij en Tall, och i den satt en Giök och Gohl; Då sade hon:
Här sitter du Giök och galer i Talle.
Hemma ligger Bruden får Barn i Stalle;
Så fråga Printzen åter, hwad Hon sade: Jag talar litet bara med min Tärna, sade Hon: och ändteligen kommo de öfwer en Broo och sågo i Åhn Twå Anckor, som der summo, då sade Printzessan: