10.
Flickan, som kunde spinna guld utaf Ler och Lång-Halm.
Ifrån Upland.
Denna saga har troligtvis utbildat sig ifrån en sägen. Den förekommer hos nedanstånde folk:
1. Hos Tyskarne: — A. Se Grimm, Kinder- und Haus-Märchen, Th. I, N:o 55, ss. 328-331, »Rumpelstilzchen» [öfvers. på Svenska uti Reuterdahls Julläsning för Barn, Lund 1838, ss. 91-95, »Tretum-hög»]. (Jmf. anf. bok Th. III, ss. 97-99). — B. En likartad berättelse meddelas såsom folk-sägen, uti H. Harrys’ Sagen, Märchen und Legenden Niedersachsens, 1:ste Lief. Celle 1840, ss. 16-19, »Zwerge in den Schweckhäuserbergen.»
2. Hos Irländarne: — Sagan omtalas af Taylor, i hans Gammer Grethel, or German Fairy Tales and Popular Stories, London 1839, s. 333.
3. Hos Italienarne: — Se en gammal, något omarbetad Saga, benämnd »Rosanie», öfversatt på Danska, och första gången utgifven i Köpenhamn 1708. (Jfr. Nyerup, Morskabslæsning i Danmark og Norge, ss. 173-4).
4. Hos Fransmännen: — Se en del af Sagan »Ricdin-Ricdon», i Tour tenebreuse et les jours lumineux, Contes Anglois tirez d’une ancienne chronique composée par Richard surnommé Coeur de Lion, Roy d’Angleterre. Amsterdam 1708.
Det var en gång en gumma, som hade en enda dotter. Flickan var både god och beskedlig, och dertill öfvermåttan vacker; men hon var så lat, att hon nödigt ville lägga sin hand vid arbete. Häröfver bar gumman stort bekymmer, och försökte både likt och olikt för att rätta sin dotters fel. Men ingenting halp. Då visste käringen sig ingen bättre råd, än att sätta flickan att spinna uppå stugu-taket, på det hela verlden måtte se och förnimma hennes lättja. Men det var ändå lika när; flickan förblef en odåga som tillförene.