När det så led fram på natten, och flickan blef ensam i sin jungfru-bur, öppnades dörren, och den fule dvergen trädde åter in. Då sprang jungfrun upp och sade: »här har du dina handskar, Titteli Ture! Titteli Ture!» Men vid gubben hörde sitt namn, blef han högeligen vred, och for bort genom luften, så han tog hela taket med sig.
Nu log den fagra jungfrun under skinn, och var mycket glad. Derefter lade hon sig att sofva, och sof tills solen sken. Men andra dagen stod hennes bröllopp med den unge konunga-sonen, och sedan hörde hon aldrig mera talas om Titteli Ture.
11.
De Tre Stor-Gummorna.
Ifrån Upland.
Följande utländska afarter till denna saga äro oss bekanta:
1. Hos Norrmännen: — Se Asbjörnsen och Moe, Norske Folkeeventyr, Deel I, N:o 13, ss. 69-74, »De tre Mostre.»
2. Hos Tyskarne: — A. Se Grimm, Kinder- und Haus-Märchen, Th. I, N:o 14, ss. 87-90, »Die drei Spinnerinnen» [öfvers. på Svenska uti Tolf underbara Sagor, Stockholm 1842, N:o 8, ss. 31-35, »De tre spinnerskorna»; samt i Lek-kamraten för år 1842, ss. 162-186]. (Jfr. samma bok, Th. III, ss. 25-26). — B. Se Büsching, Wöchentliche Nachrichten für Freunde der Geschichte etc. des Mittelalters, Bd. I, Breslau 1816, ss. 355-360, »Die fleissigen Spinnerinnen.»
3. Hos Skottarne: — Se Chambers, Popular Rhymes, Fireside Stories, and Amusements of Scotland, Edinburgh 1842, ss. 54-55, »Whippety Stourie.»