Måtte äfven vi manas att bedja, äfven om det är en vida ringare ting vi behöfva. Ty intet är så ringa, att du ej kan få tala om det för Jesus, och intet är så stort, att du ej kan få hoppas, att Herren skall höra din bön. Ja, Herre, föröka oss tron! Fr. E.
Bilder ur onkel Erics tittskåp.
1. Lycklige Josef.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
n dag kort före påsk kom hans lille vän Otto i rask fart springande uppför alla fyra trapporna. "Kan du tänka dig, Josef", ropade han, "att farbror Sven varit inne hos oss och bjudit mig ut till Sorunda öfver päsklofvet för att leka med kusinerna. Han gaf mig också en blank krona, som jag skulle få använda alldeles som jag ville."
"Tänk, så snällt af honom!" sade Josef lifligt. Sedan tillade han mera för sig själf: "Det är väl hans pund att göra människorna glada med sina penningar".
"Ja", sade Otto och nickade bekräftande. "Och nu ville jag ge dig den här kronan", fortfor han, "ty du din stackare får ju aldrig komma ut någonstans i det fria och leka som vi andra."
"Åhnej, Otto, inte skall du ge mej slanten, som du själf fått. Ser du, jag behöfver nog inte leka jag som ni andra."