Guds öga hvilade med innerlig kärlek på den lille gossens anlete, och i det han hälsade honom välkommen, satte han en strålande krona på hans hufvud.
"Hvem har visat dig vägen hit, min lille vän?" frågade han.
"Det har moster Lotta gjort", svarade gossen med glänsande blick.
"Hvem är då hon?" sporde Herren.
Visserligen kände han moster Lotta, ty hans ögon öfverfara hela jorden och han vet allting. Han hade ock denna sin tjänarinnas namn skrifvet i den stora boken, som kallas lifvets bok. Men han visste ock, att det skulle fröjda den lille gossen att få berätta litet om sin gamla vän, och därför frågade han.
"Moster Lotta är en rar gammal gumma, som håller obeskrifligt mycket af alla barn", svarade den lille. "Hon måste sitta och sy hela veckan och behöfde nog hvila sig om söndagarna, men hon unnar sig likväl ej någon hvila utan hon håller söndagsskola för alla barnen i byn, och det har hon gjort i många, många år."
Den lille gossen tycktes alldeles hafva glömt sin blyghet för glädjen att få berätta för Herren, huru snäll moster Lotta var. Och himmelens invånare läto för en stund sina harpor tystna för att höra på. Och Herrens ansikte lyste af fröjd, då han såg gossens kärlek till den trogna tjänarinnan, som han själf länge känt såsom sin.
"När moster Lotta först började sin söndagsskola", fortfor gossen, "samlade hon barnen i sitt hem, ehuru det vållade henne ganska mycket besvär. Jag var inte född då, men jag har hört berättas, att hon hvarje söndag måste bära in bänkar i sin stuga för att stolarna ej räckte till. Men hon var så glad åt att få visa barnen vägen hit upp, att hon ej ens skulle skytt besvären, äfven om de varit dubbelt så stora.
Sedan fick hon hon flytta sin söndagsskola till missionshuset. Och dit upp sträfvar hon nu hvarenda söndag, äfven om vädret är svårt, eller hon plågas af reumatismen. Och om julen ställer hon alltid till fäst för sina söndagsskolbarn--ja, om sommaren också, och då har hon alltid så mycket godt att bjuda på och är så mån om att ingen skall bli bortglömd."
"Då voro väl också barnen mycket tacksamma och snälla emot henne, som var så god mot dem?" sporde Herren.