Säg, hvart gick du? Intet kan svar mig ge;
Sjelft mitt hjerta brustet tiger,
Hoppet mot jorden skådar med tårskymd blick.
Lif, så tomt, af kärlekens ljus ej närdt!
Dig jag pröfvat, smärtor du ägde blott;
Dig mitt hjerta kallt föraktar,
Glad jag åt döden skänker din gåfva nu.
Kanske, kanske anden befriad se’n
Irra får, lik vinden, med fröjd igen