Kring i fordna sällhetslunder,
Störd utaf längtan ej mer och ej af strid.
Tgn.
Vid Lützen.
(Augusti 1843).
Jag stod en morgongryning uppå Lützens fält:
Med vemodsblick jag såg åt fjerran hän,
Hur fältet svallade i sakta vågor bort.
Jag såg hur gräs och blommor logo nu,
Der förr flöt blod. Jag såg med ovänd blick
Och sjönk i dunkla tankar. —