Tills en dag vi emot gammal vana
Mer ej sågos i vår gömda vrå,
Ty då ren uttrampad var vår bana;
Här från färden hvilade vi då!
— Fremling! vid vår grafskrift här Du dröje;
Den en gåta, såsom lifvet, är
Ämne för en tår och för ett löje,
Och den allt och intet innebär.
Men om öden Dig till griften föra,