Och först när nordanstormen röt

Och solen hädandrog,

Den lilla blomman ögat slöt

Och vissnade och dog.

Och Hennes kärlek väcktes ju

Och närdes vid min barm,

Hvars låga, liksom förr, ännu

Är lika ren och varm.

Men Hennes kärlek sjönk ändå,