Och fritt min stilla tår,
Lik höstens dagg, nu falla må,
Den lif ej återfår.
När vintern flyktar, strax igen
Sig öppnar blommans knopp;
Men Hennes kärlek — endast den
Ej mera vaknar opp.
Och när till fjerran ort jag drar
Och der engång blir vår,
Då har jag endast minnet qvar