Den kraft som verldars millioner ordnar,
Med makt att styra ödet med sitt bud;
Att sjelf hon är det enda, högsta, — Gud —
Men långsamt skrider all förädling!
Se, detta hår, som från mitt hufvud faller,
Hvi föll det? — Bort det flög, — måhända,
Att snärja in sig i det fina urverk
Af händelser, dem tanken flygtigt ordnat,
Och hämmande det blinda öde bli,
Hvarpå så många tusen andra hänga. —