Och vågen bröt sig munter mot slupens stam,
Och slupen gick i gungning behagligt fram,
Som lastad blott med rosor, så lätt han sam.
Och Leopold den glade, han log deråt;
Och Emili den smärta log högt i båt,
Hon doppade i fjärden sin hvita hand
Och log när böljan sköljde den högt ibland.
Och Evas vackra läppar de logo godt,
Berömde hafvets skönhet och sjömans lott:
Hur som en svan han gungar på vänlig våg,