Än mot en framtid blickar nöjd.
Det finnes än att lefva för
Så mycket, mycket älskadt qvar;
Och jag ännu, förrän jag dör,
Så mycket att försona har.
Jag är så ung; mig lifvet bar
Så mången njutning, mången fröjd!
O, hvarför blef ej helsan qvar?
Hvi är jag uti förtid böjd.
Hvi är, o graf, blott du mitt hopp?