Stoftet gömdt utaf en trofast, högsint, mild och ädel qvinna.
Richard Björkstén.
Farväl.
(1872).
Det är förbi! jag dig för alltid lemnar,
Du dyra hem, jag lärt mig älska så!
Ej vet jag än, hvad lott mig ödet ämnar,
Men om all jordens fröjd jag kunde få,
Jag dig ej glömmer dyra hem ändå,
Din bild skall evigt i mitt hjerta stå.