Ack gerna, gerna du mig friden unnat,
Men friden kan väl aldrig hos mig bo,
Dess milda blommor icke hos mig gro,
Ty jag gaf bort min kärlek och min tro!
Ja, äfven dig det känns så tungt att lemna,
Din varma blick mig fängslat mången gång,
Du täcka bild, jag vill dig här ej nämna,
Men i mitt hjerta har för lifvet lång
Ock du din boning, den är varm, fast trång.
Farväl! haf tack för vänskap, fröjd och sång!