Der han af misstag sitt ursprung funnit.
Han går blott framåt, ser ej tillbaka,
Vet ej af hvila, vet ej af vaka.
Med sten i bröstet, med is till krona
Han kan ej tveka, han kan ej skona.
Han stannar icke, hur' högt man ropar,
Han skrider lugn ibland usla hopar
Af hinder, staplade på hans stig,
Af pest och fasor och blod och krig.
Han framgår orörd af alla skiften;