Och ständigt rycker han undan den.
Han helar såret och åter sårar,
Med sorg och glädje han jemnt bedårar.
Af kärlekselden han tänder gnistan,
Och bruden bleknar i svarta kistan.
Han enar hjertan och misstro sänder
Och svuren tro han i falskhet vänder.
För heder, sanning ett hjerta glöder
Och tro förrådes af fala bröder.
Den makt, som vunnits med svåra strider