En dröm, en suck blott! – och allt förrinner
Likt vattendroppan, som sprungit opp
Från snölavinen på alpens topp,
Blott för att undan den nästa hinna
Och fortast vägen till hafvet finna,
Och derfrån stiga till himlens skyar,
Och samma kretsgång igen förnyar.
– Så flygtar lifvet – en bitter lek
I dystert gråt och förrädiskt smek.
Så länge tiden sin makt utöfvar,