— Så välkommen då i Guds namn! Och må Gud välsigna dig nu och allt framgent.
Så började Johan att studera på fullt allvar, och efter flera års träget arbete uppnådde han sin längtans mål.
I en liten prästgård långt inne i Smålands bygder finna vi honom nu sittande vid sitt skrivbord. Ty även han har nu ett skrivbord och en bokhylla med icke så få böcker. Men den stora bibeln, som ligger uppslagen på bordet framför honom, den är så lik Måns stora bibel. Ja, det är verkligen Måns bibel, men nu mera icke lånad, utan Johans egen tillhörighet. När Måns för några år tillbaka hade dött, befanns det, att han testamenterat alla sina böcker samt en summa penningar till Johan. Pengarna voro ju mycket välkomna, men ännu mycket större värde satte Johan på den gamla för honom så kär vordna bibeln. Ur denna hade han som barn hämtat sina bästa kunskaper. Nu ville han som man och som en Herrens tjänare fortsätta att hämta ur samma rika skattkammare, för att sedan dela med sig åt hungrande, törstande människosjälar. Det hade blivit en levande sanning för honom, det ordet som han läst i den gamla bibeln: »Jag fann dina ord, och de blevo min spis, de blevo mitt hjärtas glädje och fröjd.»
Illustratör: J. Swedin.
Snövits ord
till en liten parvel.