— Nå Fröjd, hur låter trumman? Blossande röd slängde gossen boken, grep trumman och lät virveln gå. Han vågade inte se på löjtnanten. Tänk, om han nu skulle bli straffad för första gången för sin försumlighet. Men då virveln var slut, gick löjtnanten fram och klappade Janne på axeln — Var nu inte rädd, lilla Fröjd, sade han. Du sköter trumman som en hel karl, så liten du är. Hör du, du tycker visst om att läsa. Vad är det för en bok du har? Låt se!
I stram giv-akt överlämnade Janne boken, och nu vågade han se upp i löjtnantens ansikte. Det var ett ungt och vänligt ansikte med glittrande blå ögon.
GOSSEN SLÄNGDE BOKEN OCH LÄT VIRVELN.
— Minns du något av vad du läser då? frågade löjtnanten.
— Ja, löjtnant, svarade Janne.
— Låt höra då! Och så började löjtnanten förhöra Janne, och vad han än frågade, så visste gossen att ge besked.
— Hör du, du är ju en styv gosse, du. Har du kanske läst andra böcker lika grundligt? Kom och sätt dig här, får jag höra, sade löjtnanten och förde Janne med sig bort till en bänk, där de båda satte sig, och så fick gossen redogöra för litet av varje, och det gjorde han så väl, att löjtnanten snart kom under fund med, att »Lilla Fröjden» var en ovanligt begåvad gosse, som bättre passade för boken än för trumman, och när han sedan fick veta, huru ensam Janne stod i världen, glänste något klart och fuktigt i officerens blå ögon. Han satt tyst en stund och såg på gossen, och så frågade han plötsligt:
— Vill du studera Fröjd, så skall jag ordna det för dig? Men då måste du flytta in till staden och gå där i skola, förstår du, men det går nog bra, ty om du vill, så får du ett hem hos mig.
Det glittrade i Jannes ögon, hela hans ansikte sken av fröjd. — Åh, om jag finge det, så roligt det skulle vara! jublade han. Han glömde alldeles bort, att det var hans förman, som satt där bredvid honom, han kände blott, att det var en god människa, som ville honom väl. Därför glömde han också att göra stram militärisk ställning, när löjtnanten reste sig för att gå, och det behövdes inte heller, ty som en äldre kamrat och vän räckte den unge officeren trumslagargossen handen och sade: