Den unga flickan reste sig. »Farväl», sade hon.
»Farväl. Och lycka till med den näste! Men akta dina ögon ifall han har en mor!»
Hon stängde dörren efter sin gäst. Så återtog hon sin vandring och tårarne störtade åter fram i frihet.
Hon skulle aldrig kunna motsäga sin son deri, att detta icke var ett täckt litet ansigte; och hela hennes egen tillgifvenhet skulle icke väga så mycket i vågskålen som ett enda litet fjun af detta silkesfina blonda, hår.
Äfven hon måste resignera.
* * * * *
Efter återkomsten till Stockholm fick fru Zimmermann bref från sin son.
Det var helt kort och modern tyckte att det bar en prägel af tvång.
Köpenhamn den 20 maj.
»Min mor.
Alma och jag ha träffats. Jag hade skrifvit och frågat om hon ville komma på en dag och så kom hon.