Det kan inte jag.
ERNA.
Dess värre för dig! Res derför. Gräf dig ner i din vrå derhemma — och glöm.
LOUISE.
Ja, ja. Jag vill hem! Det käns som om jag varit instängd i en underjordisk trollverld, der ljuset är flammor och glädjen består i menniskors tortyr.
Kanske fins det räddning deruppe, der solen lyser, skogen står grön och vinden blåser kallt från hafvet — —
*
ALLAND
kommer från entréen med hatten i hand. Då han får se Erna, bugar han sig kallt. Derpå går han hän till Louise, tar hennes hand och kysser den.
Det blef ingenting af med séancen. Och här har ni mig nu igen.