»Jaha.»—Hon såg på honom nyfiket ett ögonblick. »Hvarför säger han ingenting», tänkte hon.
»Vill ni med?» frågade hon till sist, helt rakt på sak.
»Tror ni också det går an?»—Han kände sig så öfverlägsen gentemot denna naiva lilla själ, hvars oskuldsfulla uppriktighet dock tilltalade honom i hög grad.
»Hvarför skulle det inte gå an?»
Den blick hon gaf honom var öppen och utan fruktan. Han tog den för ett tecken på oskuld och omedvetenhet, men den var i sjelfva verket ett utslag af hennes medvetenhet och fullkomliga säkerhet på sig sjelf.
»Ser man på! En sådan förnuftig liten fröken ni är.»
De kommo öfverens om klockslaget: half fem och mötesplatsen: ett ställe utanför badortens område.
»Dethär ser ju nästan ut som ett—hur är det det heter på danska? 'Stævnemöde.'»
»Tycker ni?»
»Ja. Det är sant—jag har hört att damer alltid bruka komma försent till möten med unga herrar. Skulle ni inte för gammal bekantskaps skull vilja göra mig den tjensten att tala om, hur pass mycket ni ämnar komma försent?» sade han i skämtsam ton.