»Och hvad ämnar du nu?»
»Jag ämnar aldrig någonting.»
»Nå, hvad gör du då?
»Jag lefver.»
»Ingenting annat?»
»Är det inte nog?—För resten skrifver jag också på en roman—ibland.»
»Och din ekonomi?»
»Skall jag aldrig blanda samman med din. Och jag sköter den sjelf.»
Hon hade hela tiden synts oberörd af hans ohöflighet; först vid de sista orden skyggade hon till.
»Är det något jag kan hjelpa dig med?» sade han och reste sig.