»Nej tack.»
»Då kanske du tillåter att jag går hem till mitt.»
»Ja, gör det. Jag skall söka efter en bostad åt mig; sedan tittar jag väl upp till dig.»
»Men före teaterdags.»
»Ja.»
»Jag är teaterrecensent och det är premièr i qväll.»
»Jag skall komma innan.»
Han bugade sig stelt och gick.
Då han var gången drog modern ett djupt andetag, som efter en öfverstånden smärta. Men der syntes icke spår af rörelsen i hennes beherrskade ansigte. Hon såg honom gå öfver torget och hon böjde sig fram för att kunna följa honom med ögonen tills han vek om hörnet.
Sent på eftermiddagen knackade hon på hans dörr. Han satt i en hvilstol och läste, då hon kom in; reste sig och bjöd henne plats, men hon afslog.