»Er far bor i Malmö? Hur trifs ni der?»
Hon skrattade och gjorde en rörelse af missaktning. »Förskräckligt. Men jag är inte heller hemma mycket.»
»Hvar håller ni annars till?»
»Nu senast har jag varit i Lund en termin.»
»Är der bättre?»
»Nej, der är afskyvärdt. Men nå'nstans ska' man ju vara.»
»Åhja. Och man vänjer sig vid allt.»
»Nej»—protesterade den lilla energiskt. »Jag vänjer mig aldrig vid Lund. Allt är så gammalmodigt och pedantiskt. Det är som att vara lefvande begrafven.»
»Men hvarför bor ni der då?»
»Åh, det skall ju se ut som om jag studerade. Jag gör aldrig något. Jag är alldeles för slapp.»