- Men det är ju fult och löjligt.
- Det nekar jag icke. Endast vanan kan försona med sådana bruk.
- Men var det icke högmod, när Ismene hälsade henne på gatan, och Eusebia icke själv besvarade denna hälsning, utan lät sin slavinna göra det?
- Även det bruket är övligt i Rom.
- Ismene fann det så löjligt, att hon icke kunde låta bli att vända sig till Berenike och skratta … ty Ismene har mycket lätt för att skratta, som du vet. Men Eusebia såg det och kunde sedan aldrig tåla Ismene.
- Jag har hört sägas det.
- Men vet du, varför Eusebia lade bort sina blommiga kläder? Jo, då skolgossarne sågo henne på gatan, pekade de på henne och ropade till varandra: Ser du, våren är redan kommen.
- De atenska skolgossarne brås i elakhet på sina fäder … Väl, Alkmene, jag behöver dig icke mer. Gå nu till vila, min sömniga flicka.
- Jag önskar dig ljuva drömmar, min härskarinna.
- Jag önskar dig detsamma.