- Min vän, det låter besynnerligt för dina ofilosofiska öron, sade Kimon, blickande efter Okos, som dröjde med bägaren, men i själva verket är det mycket naturligt, och den enda ståndpunkt, som är värdig den sanne vise. Jag vill försöka att göra det där begripligt för dig, ehuru jag för detta ändamål måste uppoffra grundligheten för tydligheten. Begriper du till exempel, att du icke skulle se, om du icke hade ögon?
- Ja, svarade Medes, det begriper jag nog, jag som är litet skumögd på ålderdomen.
- Och att du icke skulle kunna höra, om du icke hade öron?
- Ja, det förstår jag även.
- Och att du icke kunde lukta, smaka och genom beröring känna, ifall du icke hade näsa, gom och känsliga lemmar?
- Även det begriper jag. Jag känner nog, att jag har lemmar, jag som har gikt i vänstra benet.
- Nåväl, då bör du även inse, att det är de fem sinnena—synen, hörseln, smaken, lukten och känseln—som uteslutande giva oss kunskap om att det finnes en värld omkring oss.
- Hm, ja.
- Men om sinnena ofta gäcka oss, böra vi icke då tvivla på deras vittnesbörd?
- Vad menar du?