— Ja, skam nog, tycker man ej om sanningen här på Laukko. Luften förefaller förpestad litet hvarstans.
— Och ändock stannen I Olof här så gärna.
— Huru gärna jag gör det hör ej hit — man måste i alla fall lefva. — Men jag återgår till Niilonens. Viljen I Kirsti med ert inflytande hos herr Klas ej lägga in ett godt ord för dem? Det är ju synd att se människor svälta ihjäl.
— Nej, det tror jag mig ej hafva lust till.
— Hvarför tron I det?
— Hvarför? Hvad har jag med dem att skaffa?
— Tänk er själf i deras belägenhet.
— Jag gör min plikt. Må de ock göra sin.
— De vilja ju arbeta.
— Men kunna ej, borden I tillägga.