Snart gaf den s.k. vapendrycken tecken till uppbrott.
Bruden, af de sina begåfvad med nya kläder, steg nu till häst och med henne följde hennes fränder. Fyra af hennes och lika många af brudgummens släktingar buro bröllopskläderna.
I sakta mak med spelmän och fackelbärare i spetsen satte bröllopståget sig i rörelse till kyrkan, ty till den borgerliga vigseln, d.v.s. det tal hvarmed giftomannen bortgaf bruden, fordrade kyrkan att jämväl skulle läggas den kyrkliga.
Sedan man framkommit hit stannade brudparet utanför kyrkdörren, Klas Kurck till höger och Elin till vänster. De mottogos här af församlingens herde, som uppläste välsignelsen öfver den gyllene vigselringen, hvilken hölls af brudgummen.
Han yttrade därvid:
— Välsigna, Herre, denna ring, som vi i ditt namn välsigna, på det han som bär honom må varda beståndande i din frid, förblifva i din vilja, lefva och åldras i din kärlek och mångfaldigas i dagarnes längd, genom Kristus vår Herre. Gud, du som skapat och uppehåller människosläktet, gifver andeliga gåfvor och skänker evig salighet, utgjut din heliga, hugsvalande ande öfver denna ring, på det hon, som bär honom, må varda väpnad med himmelsk försvarskraft och gå framåt till evinnerlig salighet genom Kristus vår Herre.
Nu följde bestänkandet med vigvatten, hvarpå prästen och brudgummen satte ringen på brudens tumme, därpå på pekfingret och sist på långfingret, alt på högra handen. Under det denna ceremoni pågick sade prästen: "I namn Fadrens, Sonens och den Helige Andes. Amen."
Sedan yttermera en bön och därpå Fader vår upplästs yttrade prästen:
— Herre, se från din heliga himmel ned på detta förbund; såsom du skickade din helge ängel Rafael till Tobias och Sara, så värdigas Herre sända din välsignelse öfver dessa, på det de må förblifva i din vilja och varda beståndande i din trygghet, lefva och åldras i din kärlek och förökas i dagarnes längd genom Kristum.
Paret bestänktes nu ytterligare med vigvatten och leddes in i kyrkan under psalmläsning och bön, "att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud ville välsigna dem, i deras själar utså det eviga lifvets frö, på det att de måtte åstunda göra hvad de till sitt gagn lärt, att Gud ville välsigna och helga dem, så att de växte till i Hans namn, bevarades i kyskhet och tjänade honom i alla sina lifsdagar, till dess de efter världens slut måtte få vara när Gud obefläckade."