Sedan man uppnått resans mål trädde Klas Kurck jämte en utvald skara af de älste fram till brudens anhöriga, som gått dem till mötes, och anhöll om försäkran af frid. Denna begäran beviljades ofördröjligen, hvilket bevisade, att ankomsten hit skedde i lofliga afsikter.
Samtliga ryttare stego nu af hästarne och lämnade sadlar och vapen i husbondens å stället vård, för att äfven de därigenom ådagalägga sin fredliga hållning.
Så framfördes till bruden de åt henne utfästa gåfvorna, hvilka i landslagen bestämdes till en gångare med sadel och betsel, en ärmkappa och en hätta.
Därpå inträdde man i gästrummet, där de massiva ekborden dignade under förfriskningar af allehanda slag.
Ölet flöt i strömmar och de i mången tidigare dust af detta slag bepröfvade kämparne försummade ingalunda tillfället att njuta af den välfägnad här stod till buds.
Omsider uppsteg Per Eriksson, en af följets hufvudmän, hvilken vi tidigare sett skipa rättvisa å Laukko, och vändande sig till Olausson Stenbock yttrade han:
— Min högadlige herres förtjänster äro allom bekanta, hans hjärtas sanna, oförfalskade hängifvenhet till den välädla Elin Stenbock är äfven omisskännelig. Jag anhåller därför å hans vägnar att hon åt honom enligt tidigare stadgadt löfte nu utgifves och inviges i det kall, hvartill hon korad är.
Nu satte sig bruden i brudbänken eller det s.k. helga sätet, där bon särskildt stod under lagens skydd. Griftomannen uppsteg därpå och yttrade:
— Jag gifter dig till heder och husfru, till half säng, till lås och nycklar och till hvar tredje penning I ägen och äga fån i lösören, och till all den rätt som Sveriges lag är och den helge konung Erik gaf, i namn Faders, Sons och den Helige Andes.
Nu fortsattes gillet åter. Glada kämpavisor och skålar till brudens och brudgummens välgång aflöste hvarandra och sist fattade också Klas Kurck en af vinbägarene och höll ett tal, hvari han okonstladt och rättfram hembar en tack till alla de närvarande både äldre och yngre för ådagalagd gästvänskap, trohet och endräkt.