Klas Kurck slöt den skälfvande späda varelsen i sina armar och trykte en glödande kyss på hennes sammetslena rena panna.
Kort härpå anträddes återfärden till Laukko.
* * * * *
Giftstämman hade utsatts till om en månad.
Redan hade församlingens herde delgifvits om den stundande förbindelsen och den vördnadsvärde fader Henricus Martii hade tre söndagar å rad vid kyrkdörren tillkännagifvit för menigheten om det tillärnade giftermålet, för den händelse någon skulle afveta något, som kunde lägga hinder i vägen för detsamma. Kirsti hade med grämelse i sitt inre åhört denna offentliga kungörelse och skulle helt visst oändligt gärna velat göra alt om intet, men till sin stora förtret saknade hon fullt giltiga vittnesbörd härför, och hennes planer måste således stranda.
Den oundvikliga dagen för bröllopet närmade sig med stora steg. Tillrustningarna å Laukko antogo en mer och mer feberaktig karaktär, ty enligt tidens sed firades bröllopet i mannens hem.
Kirsti gick främst i ledet vid anordningarna. Hon sökte öfverträffa sig själf, endast och allenast för att lägga fram i dagen, att hon, då det gälde, var sin herres högra hand, samt för att desto mera ställa den blifvande arftagerskan af hennes makt och myndighet i skuggan.
Sedan slutligen de blifvande makarne skriftat sig och tagit nattvarden voro alla förberedande ceremonier undanstökade.
* * * * *
På den utsatta dagens morgon sågs åter ett praktfullt tåg sätta sig i rörelse mot Suomela. Brudgummen red i spetsen, efterföljd af ett i guld, silfver och ståtande dräkter prydt följe.