— Våra flickor äro ännu alla för unga och stadda i växten, genmälte modern.
— I han ju er dotter Elin, låten mig få henne, inföll herr Klas.
Elin, som äfven infunnit sig här, vände sig vid denna anhållan bedjande till modern.
— Moder, lofva ej bort mig åt herr Klas. Ännu är jag alt för ung att hålla styr på tjänstefolket, att ombesörja matlagningen och sköta om ladugården på det stora godset.
Modern upprepade sin dotters ord för den enträgne friaren. Men denne tröstade henne med att Kirsti, som var gammal och van å stället och som nu förestod hushållet, nog skulle ombesörja alt detta.
Denna upplysning ville dock Elin ej nöja sig med.
Hon invände:
— Hafven I redan lämnat Kirsti värdinneskapet skall hon helt visst med alt annat än blida ögon se mig inträda på Laukko.
— Lugnen Er, stolts jungfru, invände härtill Klas Kurck. Kirsti skall aldrig våga kränka den maka jag utkorat.
— Se här då min hand och mitt hjärta, genmälte Elin varmt, styrkt i sin barnsliga tro om herr Klas' kärleksfulla hägn vid möjligen gryende motigheter.