— Ja det är jag. Och vet du Arvid och jag tycka Kirsti är riktigt stygg, förklarade liten Elin. Men hör du hvar är vår mamma, har du ej sett henne alls i dag?
— Kära barn, hennes nåd är ännu ej uppstigen. Det är ju också ännu så tidigt. Men då hon blir färdig skall hon nog helt säkert fråga efter er.
De tyktes synbart belåtna med upplysningen och ämnade åter begifva sig ut, då Arvid i detsamma trädde tillbaka in igen.
— Hör du, Stina, vi sågo Kirsti för en stund sedan och hon hade ingen nyckelknippa mer, som hon förut alltid brukade gå och skramla med. Tror du hon tappat den?
— Nej, det tror jag visst inte. Den har ju er mor fått. Ty nu är det hon, som tager hand om alt här på Laukko.
— Men tror du inte Kirsti blir ledsen på henne därför?
— Ja, inte tycker hon väl riktigt om det. Men hon får ändock lof att finna sig däri.
— Jag frågade bara därför att hon, då vi mötte henne, såg styggare ut än vanligt. Hon må ej blifva elak mot mamma bara. Får jag se det kommer jag bestämdt att säga därom åt pappa.
— Ock hvad tror du pappa då gör?
— Ja hvad skulle han väl annat än gräla på Kirsti därför.