— Hvarför skall ni tala om alt det där? Har ni något på hjärtat, så låt höra!
— På Laukko tyckes ni för resten vara väl bevakad, så att man med svårighet kan få säga rent ut hvad som dock rör ert sanna bästa.
Hon trädde några steg närmare.
— Ers nåd värdes förlåta om jag sätter mig ned. Mina krafter äro så uttömda.
— Ja, sitt ni ned bara. Men var ej så förfärligt omständlig.
— Jo jag skulle gärna vilja lämna er ett godt råd, om det ej upptages illa.
— Låt höra!
— Som ers nåd måhända vet, var min aflidne man fiskare här på Laukko.
— Nej, huru skulle jag hafva reda på det. Jag har ju endast så kort tid vistats här.
— Nå, det är också detsamma. Och han dog genom idel misshandling af herr Klas' illvilliga knektar, uppäggade som de voro af den djäfvulen Kirsti.