Rudolph lutade sig ned och hviskade något till den lilla.
”Ack så roligt!” utbrast Helena, ”du håller af mig för det jag liknar mamma, du håller då af henne med?”
Dessa barnets ord nådde Elisabeths öra, men hon låtsade ej höra dem, utan fortsatte sitt samtal med Virginia, som ingenting märkt. Ferdinand hade äfven hört Helenas utrop och lyssnade till svaret, men det bestod blott i en kyss som förseglade den lilla munnen.
Lustfärden.
”Tro ej hoppet! O, jag vet ett bröst,
Grymt bedåradt af dess falska röst:
Löfte fick det blott om sälla öden,
Kämpar nu med smärtorna och döden.
Tro det icke! Hellre lyft ditt hopp
Opp, opp!”