”Ja i dag, i detta ögonblick!” sade Leonhard ifrigt och sprang upp. ”Jag skyndar mig att iordningställa allt hvad till afresan hörer.”

”Jag har redan gjort det.”

”Huru?”

”Underättad om brefvens innehåll af mina båda vänner, då de anförtrodde dem åt mig, har jag ej betviflat, att ju icke utgången skulle blifva den, som den blef, och derföre skyndade jag mig att iordningställa allt, medan ni läste, och efter ett par timmar kunna vi lemna Nizza och anträda återresan till vårt kära Finland.”

Rörd tryckte Leonhard den unge mannens hand.

Försoningen.

”Det ges ett land der ögat aldrig gråter,

Der hjertat aldrig hatar, blott förlåter.

O! låt mig hoppas att få se dig der!”

Lindegren.