Det är ej sannt! — Det är en dröm allenast en hjärtlöst gycklande, förfärlig dröm! Dess heta ångest mina tårars ström förtorkar. Väcken mig! Ack genast, genast!
I tyste tveken. — Ha, du Gud, som låter dig fromt tillbedjas utaf jorden all, om på din makt jag icke tvina skall gif mig den lycka, som du sköflat, åter!
MÅRTEN PREST
Håll, jungfru Ingrid! Låten Eder kvida
ej varda hädelse och syndigt hån!
Ty veten, blott med bistånd ofvanfrån
I Eder brudgum ånnu kunnen bida.
I hafvets djup sig falska väsen dölja,
som dåra människor med fager sång.
En orådd ungersven re'n mången gång
blef lockad ned med list i deras bölja.
Rörelse i folkskaran.
Det månde hafva blifvit junkerns öde. Dock menar jag, att än han frälsas kan, om blott hans minne, nu af trollsång söfdt, med vigda klockors ljud ur dvalan väckes.
HERR STEN till en af knektarne.
Till kyrkan skynda! Ring i hennes klocka!