Se, Ingrid, hastigt sannas mina ord!
INGRID liksom för sig själf
Men Waldemar, som ringen frälsa skall —
HERR STEN
Ej mer om honom! Föga hopp du har, när prestens råd ej ännu frukter burit. För slika griller du ej offra må den afundsvärda lott, som här dig bjuds.
INGRID
Den lotten tycks mig föga afundsvärd att af min fader till ett svek jag dömes.
HERR STEN
Hvad? Svek! Dig junkern svikit har, ej honom du!