Min fader, den klenod, som genom hjärtats dom mig dyrast var, jag gaf som lösen för mitt hjärtas lycka, och himlamakter ropade jag an. Mer helig ed, mig tycks, blef aldrig svuren, mer heligt offer icke bringas kan. Din dotter är för stolt att slikt förgäta; jag måste bida —
HERR STEN
Litar du då än på detta offer?
INGRID efter ett ögonblicks tvekan.
Sant än syns mig ordet:
"I offrets vånda ligger offrets kraft" —
Förvisso är min vånda svår — —
HERR STEN
Ja, väl!
Men om jag riktigt fattat prestens råd,
så löses denna kraft och varder dåd
blott i den mån du däruppå förtröstar.
Jag af din tvekan granneligen ser:
Du känner våndan, tror ej på dess lön
och kan ej tro därpå. Så har du sjelf
den dunkla gatan löst till egen båtnad.
INGRIDS ansigtsutttyck och åtbörder förråda en häftig inre kamp.
EN SVEN inträder anmälande:
Ulf Tuvesson med många män i följe just nu i borgen drager in.