RAN böjer sig fram och trycker en lång kyss på hans läppar.
* * * * *
TÄRNORNA omsluta gruppen.
Se, flammor sig tända i sjudande sinnen! I fröjder sig vända de vikande minnen.
Och läpparne leka,
blott kyssar de andas,
och suckarne smeka,
och blickarne blandas.
Och oron har somnat, som elden vill släcka, och tanken har domnat, som tvekan kan väcka.
WALDEMAR
Ännu en dryck! Af rusets röda natt jag fullt vill famnas! — —
EN TÄRNA frambär drycken.
WALDEMAR får, när han mottager bägaren, plötsligt syn på en guldring, som glänser på hennes hand, springer upp, rycker häftigt till sig ringen, utropande: