Så rycken Eder lös utur dess bann och bjuden glädjens glam i borgen ljuda. Jag räds, de unga flnna gillet slätt, om ej det sker.
INGRID
Ha! Glädjens glam!
För sig själf, medan herr Ulf och Mårten prest sakta samtala.
Ja — ja!
För sista gången må dess klang jag höra,
för sista gången ungdomslust och lek
på sina vingar må mitt hjärta bära!
Nu vill farväl jag säga — — —
Vänder sig om, ropar till gästerna:
Träden fram, I gäster alla, fram till sång och sirlig dans! Dubbelt lyse festens glans, dubbelt stark må tonen skalla! Sorglös håg må här befalla! Dagen vare hans!
Man samlas åter i salen. MÅRTEN PREST går.
INGRID fattar herr Ulfs hand och deltager med honom i följande danslek. Sång och dans af