Karhu-Tapani finner Autio.
Autios sista bön.
4. William Sellsing och hans katt.
En saga för små barn.
Wet du, mitt lilla snälla barn, hwar London ligger? Om du läst geografin, så wet du att London är en stor stad, hufwudstaden i England, och har du ej ännu läst så långt, så bed att din mamma eller pappa är så god och wisar dig på kartan hwar England är beläget, med deß stora granna hufwudstad London.
Efter nu London är en så stor stad, så måste der ju ochså bo många tusende menniskor, och ibland så många tusende menniskor måste då finnas flera hundrade små fattiga barn.
Tänk dig då, min lilla wän, huru många af deßa små barn, som ha så fattiga föräldrar, att de ej kunna ge dem kläder och mat, och huru många stackars små, som måste irra omkring utan tak öfwer hufwudet och skulle wara så oändeligen glada, om de hade en bit bröd, en enda bit torrt bröd, sådant som du ofta ej alls will äta! Och du, som har så mycket, mins du, hur du många gånger bedt af din mamma att få sockerbröd eller något annat godt, och då din mamma nekat dig det, har du wisat dig mißnöjd och ledsen, liksom hade man gjort dig illa och warit orättwis emot dig. Men du skulle bara försöka hwad det är att wara hungrig och ej ha mat; wara törstig och ej ha dricka, frysa och ej ha något att wärma sig med, wara ensam och ej ha någon som håller af sig! Det allt få de små fattiga barnen göra, och wet du, det är ej för roligt!
Jag will nu berätta för dig om en liten fattig goße, hur han slet mycket ondt, om du lofwar att alltid wara snäll mot sådana små barn, som gå omkring och begära af beskedliga menniskor en bit bröd, och om du lofwar att helst ge dem ett wänligt ord, om du inte har annat att gifwa dem.