Späd war pilten, ej twå år gammal, då en ströfwande björnhona röfwade honom från borgens trappa. Tolf år äro sedan deß förlidna; död är han och döende blöder på drifwan hans far.
Wilde man, jag bäfwar för dina ord. Om din son lefde, hwaruppå will du känna ditt barn igen?
Underligt, pojke, frågar du den fallne jätten. Lefde min son, skulle jag känna honom af hans ludna kropp; detta är jättemärket, wår slägts arf från den mäktige Hiisi. Men min son är död och dö will jag!
Fader! fader! ropade Autio i hjertats högsta ångest och kastade sig ned öfwer den stupade jätten. Din son lefwer! Din sons spjut har genomborrat din skullra! Din son är jag!
Du, sade jätten twiflande och skakade mißtroget sitt matta hufwud. Låt mig se — men nej! dödens skuggor skymma redan mina ögon. Luta dig ned öfwer mig och låt mig taga uppå ditt blottade bröst!
Sen war ej Autio att upprifwa sin jacka och luta sig öfwer den döende. Jätten tog uppå hans bröst och suckade djupt. Ja, sade han, min son är du! Min son är min bane, som sagan spått. Ett fröjdar mig dock i dödens skymning: min ätt skall ej dö med mig, min borg skall ej sammanstörta. När jag är död, skall du lägga min kropp på ett bål af femtio skogens furor och bränna den till aska, för att med askan mätta fjällens hungriga nordanwind. Men will du att din fader skall in i döden förlåta och wälsigna dig, så swär att du uppfyller min sista wilja!
Ja fader, jag swär! sade Autio raskt.
Swär wid Hiisi och fädernes skuggor alla, swär wid himlen och wid jorden och wid Tuoni, dödsguden, och wid Ukko, ljungeldens herre, att du uppfyller mitt bud!
Fader, jag swär! sade Autio långsamt.
Wälan, så hör min sista wilja! Du skall hata menniskorna, hata dem till din död, så som din fader gjort. Du skall förfölja dem med eld och swärd och mord och rof; aldrig skona; aldrig förlåta. Hafwa de nånsin skonat oß? De hafwa utdrifwit wår slägt från jordens bördiga länder, de hafwa slagit oß med list, förödt oß med trolldom och prestafunder. Åt dig anförtror jag de förgångna slägtens hämd. Blif en mordengel för hela menniskornas usla slägte! utrota dem! tillintetgör dem! Och framför allt, förfölj de kristna! Bränn deras kyrkor! Smäda deras helgedomar! Ha! min kraft är slut. Jag dör, och du är min hämnare...