— Nå?
— Det var i Neunburg.
— Kunde tro det. En bajrare eller en svensk?
— Död som död. Där var en fot i sanden. Drog fram foten, två ben och en pojke.
— Lefde han?
— Hvad skulle han lefva under fyra fot grus! Han bar nålen och en svensk daler insydda i rockfodret.
— En svensk således. Och du stack icke ned honom för att bekvämare plundra?
— För sådana paltor? Stöflarna voro icke värda en gyllen. Litet sparkade han med benet, det är så vanligt, att dödt folk sparkar.
— Således lefde han?
— Vet jag det? Hugg hufvudet af en tupp, och han skall ännu kunna flyga!