— Tror du, att jag kan göra dig gagn eller skada?
— Penningen kan alltid göra gagn eller skada, svarade likplundraren med ett försmädligt grin.
— Nåväl, gå till Neunburg, förskaffa dig de möjligast noggranna underrättelser om pojken, hos hvilken du funnit nålen. Men försök ej att ljuga; du ser, att det lönar sig icke hos mig. Tjugu gyllen, om du med säkerhet vet, att pojken lefver. Fyrtio, om du kan säga mig hvar han finnes. Hundra, om du för honom lefvande till mig, och galgen, om du bedrager mig eller försummar ditt uppdrag. Har du förstått?
— Jag har förstått hundra gyllen.
Och svarte Kunz lofvade Sankt Hubert ett försilfradt vaxljus, om helgonet bistod honom att förtjena en så vacker hittarelön.
Ruben Zevi granskade ånyo silfverliljan.
— Hon kan vara den ena, men hon kan också vara den andra, sade han eftersinnande. Hvarför märkte jag ej båda nålarna olika? Hvarför kan du ej tala, du vandrande lilja af Claude Ballin? Hvarför kan du ej berätta genom hvilka händer du gått?
18. Äfventyr i Böhmen.
Rid, om du vill hafva mer än en half timme att lefva.
Efter en månad kom svarte Kunz tillbaka med en pojke, hvilken han heligt försäkrade vara den samme, hos hvilken han funnit silfvernålen. Berättelsen var icke illa hopsatt. Gossen sade sig vara från Sverige och hade följt en svensk officer som uppassare; officeren hade blifvit sårad och gifvit nålen som belöning för trogen vård.