— Jag har sagt, att jag är från stjärnorna, svarade han.
— Godt. Behåll din hemlighet, tilldess att du frivilligt anförtror den åt en som önskar din välfärd. Vill du följa mig som min tjenare och blifva hos mig? Med villkor att du icke rymmer, som tyckes ha blifvit din vana.
Urban Niemand betänkte sig.
— Gif mig frihet att uppsöka svenska hären! Jag är korporal under öfverste Gordon.
— Du korporal? Och katolik?
— Å så! Jag blir lutheran igen.
Ruben Zevi fann detta vara ett nog lätt sätt att ombyta trosbekännelse. Han hoppades vinna gossen för egen räkning och lofvade bereda sin skyddsling något lägligt tillfälle att fly till svenskarne. Vägarna voro nu för en tid rensade från röfvare, och resan kunde utan hinder fortsättas till Prag. Därifrån återvände bankiren öfver Passau och uppför Donau till Regensburg.
Urban Niemand inträdde där i tjenst under Assar Kaba, som var honom bevågen, och fick till en början rykta hästarna, hvilket han bäst förstod. Han var den ende kristne i judeborgen och som sådan illa anskrifven hos borgens öfrige invånare. Joas sade till sin farbroder:
— Hör, herre, din trogne tjenares varning! Denne hedning skall vid nästa upplopp öppna porten för plundrarne.
— Och jag säger dig, genmälde Ruben Zevi strängt, att eho som rör ett hår på piltens hufvud eller smädar honom med ett gäckande ord, den jagar jag ut som en hund ur borgen.