— Du har varit i deras läger?
— Jag har följt dem från Lausigk och bivuakerat två nätter med dem.
— Invänta vidare order!
Ynglingen gick. Torstenson vände sig till Slange:
— Stenbock har ännu ej rapporterat fiendens marsch. Kan generalmajoren lita på denne pojke?
Slange, numera generalmajor, svarade:
— Han har bestått profvet i Neunburg.
— Mina herrar, återtog fältmarskalken, det torde blifva nödvändigt att ändra dessein. Bekräftas denna rapport före midnatt af Stenbock, upphäfves belägringen. Det är icke lägligt för oss att stå instängda mellan de kejserlige och staden. Förbereden allt till aftåg; vaktposterna rundtomkring staden kvarblifva tillsvidare. Vi gå öfver Parthe vid Schönefeld och marschera till Breitenfeld. Ingen onödig brådska. Det är nog, att vi sätta oss i marsch, när Stenbock replierat på hufvudstyrkan och fiendens förtrupp kan bevittna vårt aftåg. Jag önskar, att aftåget må se ut som en oordnad flykt. Förstån I mig?
De i alla krigets konster invigde gamle fältherrarne förstodo sin chef, men den unge pfalzgrefven förstod honom icke. Hvilken skymf! En så segervan här skulle anses fly för en fiende!
Vid midnatt anlände ilbudet från Connewitz. Stenbocks adjutant förhördes jämte Slanges kunskapare. Bådas berättelser öfverensstämde i öfrigt, men den senare kände fiendens styrka så noggrant, att han räknat hvarje regemente, hvarje skvadron, hvarje kanon.